dosguapas

Som dom flesta vet, så är jag rädd för ungefär allting. Asså allt förutom....typ mat. Jag är till och med rädd för att bli rädd. Tex jag klarar inte av att stå ensam och vänta på bussen på kvällarna, det går bara inte. Jag MÅSTE prata med någon i telefon, annars får jag panik. På kvällarna kan vara efter klockan sex...igår klockan sju. Det är ju ändå rätt tidigt. Jag kan inte gå på toa och VERKLIGEN INTE DUSCHA när jag är ensam hemma, vilken tid som helst. Flera gånger när jag har duschat på kvällarna och min familj har vart hemma, har jag helt plötsligt fått panik och börjat gråta i duschen. När jag ska sova är jag rädd, hela tiden. Fast när jag sover med någon brukar jag inte vara rädd dock. Det jag mest är rädd för på kvällarna, när jag är ute och så, är bilar. Känns pinsamt att säga det, men om jag går själv ute så händer det att jag gömmer mig så fort det kommer en bil............haha.
Det har vart så här i hela mitt liv princip. När jag var liten vägrade jag att följa med till stan eller centrum, för att jag var rädd för människor. Jag kunde inte gå ner på nedervåningen själv i mitt egna hus, jag kunde inte borsta tänderna själv och jag kunde absolut inte vara ensam hemma. Det kan jag iofs knappt nu.

Nu vet ni ungefär hur rädd jag är för allt och nu kommer det värsta - Jag kanske ska följa med på SAW 3D i kväll. Jag kommer förmodligen inte gå till skolan på flera veckor om jag gör det, det är så himla dumt av mig att ens tänka tanken. När jag berättar det här för min mamma kommer hon förmodligen prata med mig i en timme hur dumt det är av mig..haha. SÅ ja, mitt liv har vart bra hittils! /Hanna